Flytt

Nej, nu är jag trött på blogg.se's dåliga verktyg där det inte ens går att ladda upp bilder. Skäms! Nu flyttar jag till angleborg.blogspot.com. Hejdå!

Hard work

Har fått kommentarer både här och på facebook att jag gör alldeles för många "hästuppdateringar". Jaha, det var ju tråkigt att någon tycker det, meeeeen hästarna är ju en del av mitt liv så jag struntar helt i det. Punkt. Idag är det söndag, och jag är LEDIG. Nästan iallafall, det är årsmöte på ridklubben kl 13, så några timmar i eftermiddag försvinner. Men annars, LEDIG. Jag jobbar rätt mycket nu så jag tycker faktiskt att jag förtjänar en dag när jag kan göra vad tusan jag vill. Nu är min praktik slut, vilket arbetsmässigt gör att trycket lättar lite. Tisdagar och fredagar har jag nämligen först jobbat på skolan två timmar för att sen åka till Sunne och jobba 7 timmar i butiken, vilket med restid gör att jag är borta 12 timmar. Nu ska jag "bara" jobba de dagar jag inte är på universitetet, vilket gör att jag jobbar 3-4 dagar i veckan och är på universitetet resterande. Söndagar kommer vara sååå välkomna när jag jobbar 6 dagar i veckan. Så till hästarna... För tillfället har jag tre stycken här hemma, men nästa helg kommer en familj och hämtar Dane, fjordingen. Kvar blir då Mino, min shettis (hämtad 14 februari) och Sockan såklart. Sockan, som jag aldrig blir riktigt klok på. Han är verkligen ingen lätt häst att ha och göra med, alltid är det nånting. Men jag tror att jag kommer lära mig massor av honom, och förhoppningsvis kommer vi till rätta med allt någongång. Min plan just nu är att få igång honom ordentligt i sommar så att han kan bygga ordentligt med muskler, och även prova ut en ny sadel åt honom så att jag är alldeles säker på att jag gjort allt för att det ska lyckas. Min dröm är att han sommaren 2013 ska vara fullt igång och vi kan starta en LC:1 i dressyr med okej resultat. Antagligen är målen för högt satta, men man måste ha något att sikta på, eller hur? Mitt problem tidigare tror jag har varit att jag satt upp skyhöga mål (för oss) alldeles för tidigt, vilket gjort att jag pressat honom till något han inte är redo för. Jag har insett nu att det är så himla mycket mer jobb än jag trodde från början! Han är ju inriden när jag köpte honom? Javisst, insutten och han hade sprungit i alla gångarter med ryttare på ryggen. Mer än så var det inte.. Jag skrattade åt dem som sa att det tar minst 2 år att muskla om en häst, men oj så rätt de hade. Och det stannar nog inte där. Sen tror jag att Sockan har rätt stora mentala spärrar också, vilket än mer försvårar vårt arbete. Men men, som sagt, något lär jag väl mig av det här också!

Nystart?

Jag vill så gärna komma igång och blogga igen, men det känns så krångligt när jag liksom "nischat mig", alltså skriver om vissa saker bara. Så därför vill jag börja om från början. Så från nu drar jag ett streck, men utan att radera tidigare inlägg, mest för att jag vill ha kvar dem själv. Så från början alltså!

Happy hair

So far so good. Min oavsiktliga svartfärgning av håret i ett tappert försök att vara snygg till middagen i fredags har nu rättats till med två flaskor blekning. Hej röda, vackra trivsamma hår! Det känns så rätt, helt enkelt. Ska nu lägga mig och läsa en SKÖNLITTERÄR bok. Det var inte igår det hände! Och det känns bättre nu, om än för stunden. Om än tillfälligt.

Synd

Det känns som att ögonen blöder av torrhet och skav efter dagens smärtsamma blinkningar. Värk i ögongloberna och en vagel i ögonvrån. Oj, så det är synd mig! I övrigt har det varit en relativt bra dag, första dagen på VFU:n som verkar bli bra och sedan egentid i soffan med min lektionsplanering. Saknar redan Uni dock, kommer bli låååååånga veckor. Nu leta upp glasögonen så att jag ser nåt alls imorrn. Stänga fönstret som står på vid gavel med -10 ute och krypa längre ner i min lila-rosa kokong och sova mig snygg. Hard job.

Fina kvällar

Har nu haft förmånen att ha två bra kvällar av två möjliga! Middag i Kd i fredags med fina människor, en fin kväll. Trevlig kväll igår med roliga människor och en flaska alldeles för gott vin delat med bara mig själv. Ibland har man tur! Söndagens ordspråk från min sida lyder: "Med tillräckligt mycket tändvätska brinner tamejtusan allt!" Är det 15 grader när man kliver ur sängen, då får man elda det som eldas kan, vilket ju efter mitt konstaterande är allt. Ser nu med glädje fram emot en lugn söndag med genomgång av styrdokumenten inför morgondagens start på allvaret. Oj, vad jag kommer att sakna intellektuella diskussioner. Oj, vad jag kommer blir trött på bilkörande och trettonåringar. Ge mig mars, nu! But it'll come, right? Note to self: Färga inte håret med Schwartzkopffärg, för det blir inte rött utan nästan svart. Second note to self: Skaffa nylonsträngar till gitarren. Nervtrådarna i fingrarna på vänsterhanden är nu söndertrasade, och finmotoriken i högerhanden rejält avtrubbad. Oj, så synd det är om mig.

På ett sätt som bara någon kan

Att bara fortsätta springa i en backe som lutar brant nedför, men med en uppförsbackes motstånd och en plan vägs känsla. Det får mig att vilja sluta springa helt. Att bara åstadkomma en kramp som sitter i alltmedan månaderna går, samtidigt som benen sakta vittrar sönder.

Låta tiden gå

Och ha sin gilla gång? Går saker att förändra? Det är så svårt. Att orka försöka. Att orka känna. Jag är en startare, inte en färdigställare. Jag går genvägar, inte den krokiga, hårda vägen. Jag sviker? Kanske mest mig själv.

Think

En helt vanlig torsdagskväll, men allt bara snurrar. Vår igen? Vet inte om jag kan skylla förvirringen på det, eller om något verkligen är på väg att hända. Det är inte mycket jag vet. Ibland är jag ganska liten.

21 December

Oj, ett spontant blogginlägg så här på kvällskvisten! Men bara för att jag ligger i sängen och bloggar från min fräne ajfån.
Har idag varit med och sjungit på esteternas julkonsert i Trefaldighetskyrkan! Det var grejer det, tänk att man skulle få vara med och sjunga O Helga natt igen! Lycka:D
Och det var inte bara jag som gammal ex-estetare, utan ca 20 andra som reste sig ur publikbänkarna och joinade in på finalnumret! Ojoj, rysningar längs hela ryggen...
I övrigt har det självklart hänt en massa grejer sen sist, men skit samm. Undrar nån nåt så får ni fråga!
Jag, Alexander, Niklas, Kristoffer o Joel åt julavslutningslunch på Claessons idag, nya restaurangen där gamla Teachers låg vid Uni. Lite fattig Caesarsallad, men ändå rätt okej!
Ska bli skönt med lite jullov finally... Eller ja, så mycket jullov det nu blir, med tenta den 13:e januari. Det spörs i se!

Over and out.


Need

Ibland är jag så trött på att behöva känna.
Ibland är jag så trött på att behöva orka.
Ibland är jag så trött på att behöva tänka.
Ibland är jag så trött på att behöva oroa mig
Ibland är jag så trött på att behöva le.
Ibland är jag så trött på att behöva vänta.
Ibland är jag så trött på att behöva försöka.
Ibland är jag så trött på att behöva vara osynlig.
Ibland är jag så trött på att behöva hoppas.
Ibland är jag så trött på att behöva tro.
Ibland är jag så trött på att behöva vilja.
Ibland är jag så trött på att behöva bli överkörd, gång, på gång, på gång.

Men jag biter ihop, igen och igen och igen.
Kanske för att jag innerst inne tror.

Renovering, oh ja.

Målar och tapetserar 24/7 känns det som. Men det blir bra och jag tycker fortfarande att det är kul :D
före...
efter!
Köket. Förut var skåpluckorna och dörrarna (3 stycken!!) orange-gula. Men inte nu längre, nu är de vita och pistagegröna :D Väggarna var vit/grårandiga med enoooorma fettfläckar. Nu är det omtapetserat till grått med vita blommor :)
I kammaren bredvid köket var det en hemsk tapet förut:
före...
efter :)
Bäst att åka iväg och fortsätta nu ;)

Hamnfest!

Ja, nu är första dagen på Arvika Hamnfest 2011 avklarad.
Jag kom till Emmelie med tåg vid 16-tiden igår, blev hämtad på stationen av Annika och Bengt. Väl hos Emmelie rusade tiden iväg och vips var klockan 18 och folk började komma.
Jag blandade några Green River-drinkar, vi grillade och åt.
Emmelie bjöd på Absint-shotar. Vi var 9 på festen, de enda som ville ha fler shotar var jag och Emmelie. Resten höll på att spy. Vi tog 3 shotar till, med stämningen på topp.
Maddes coola mormor Gunbritt hämtade i Swebus-buss, och vi åkte mot Backsjöbotten. Där skulle toaletten lånas, ch ja, jag säger inte mer än att en dusch förstördes och lite annat ;D
Vidare mot Arvika hände det lite grejer som inte direkt förhöjde partystämningen, så det ar lite dött ett tag.
Väl inne var det toa på Rajjens som vanligt. Där hackade vi hos in i DJ-datorn och fixade Vindarna viskar. Tre pers dansade, resten glodde. De tre var jag, Virre och Emmelie... Jag var sjukt bitter över att ha missat hela Veronica Maggio-konserten... -.-
Vi kom in på bryggen, Tequila-raceade och åkte karusell. såg lite på The Baseballs innan jag tog mitt förnuft till fånga och åkte hem. Fin kväll!
Lite bilder:
Josefine åt kött

Jo tack. Hostmedicin.

Elsa, Anki och Josefine

Fuck you.

Ska det festas så ska det göras ordentligt! Green River-drink, absint-grogg med hallon samt en glögg-shot.

Partybussen med chaufför mormor Gunbritt

Emmelie på toapaus på bilskolans parkering xD
Det var första kvällen det! Dag två ikväll ;)

Jöbb

Sitter på jobbet och gör, som vanligt, ingenting.
I sommar har jag fått bytt arbetsplats och jobbar inne i Arvika istället, men med samma arbetsuppgifter som förr.
Kul att prova på nytt, men det här är om möjligt ännu slappare än tidigare!
Men jag ska inte klaga... Jo, det ska jag. Lägenheten har balkong åt VÄSTER! Vilket betyder att solen kommer dit typ vid 4 på eftermiddagen, sen försvinner den bakom ett jeeeetteeestort träd, och komemr sen fram en halvtimme inann den försvinner bakom Palladium. Blök.
Bara 4 pass kvar nu i sommar så jag ska inte klaga ;)

New

Ja,det är en massa nytt.
Jag och Lars har förlovat oss, 23/6-11 på vår 4-års dag!
Vi ska dessutom flytta! Har sagt upp lägenheten i Edane och ska flytta till Nussviken.
Stoooort hus i slutet av vägen nere vid sjön.
Jag ska börja tapetsera och måla till veckan :)
Bilder kommer så småningom...
Jag har också börjat nytt jobb; eller sommarvik. Efter 3 år i Edane blev det Östra Esplanaden, men med i stort sett samma arbetsuppgifter, om möjligt ännu slappare. Veckorna har bara rusat iväg och nu är det bara 1,5 vecka kvar..
Sen är det snart Hamnfesten, efter det Mallorca och sen Starboys! Sommaren flyter på :)
Jag har även tänkt åka på kurs med Sockan, vår första! Hoppas hoppas.. Ska även försöka komma iväg på löshoppningarna på Sörtomta några gånger, och några privatlektioner på ridklubben.
Känner att jag verkligen måste försöka komma ikapp här på bloggen, så att jag kan skriva om det som händer nu...

1 year done

Nuuu har jag äntligen klarat av första året på lärarutbildningen! (Nu är det ju nån månad sen, men ändå)
Jag är iallafall godkänd i 60hp! Till och med VG i alla kursen utom en;)
Och vilken är det jag inte fick vg i? Jo, estetkursen! Skämmes :P
Det känns iallafall väldigt skönt, ur två vinklar.
För det första ska det bli sjukt skönt att bli en riktig "klass" till hösten när historian börjar. Vi borde bli runt 30 st. Lite roligare att lära känna folk ordentligt!
För det andra ska det bli sååå skönt att slippa, ursäkta uttrycket, alla drägg! Jag skulle tippa att kanske 10% av de som går utbildningen skulle bli bra lärare, resten är sådana personer som jag aldrig skulle vilja skicka mina barn till! Men skolväsendet får vad de ber om; tar de in folk som har 0,1 hp och 11,0 i gymnasiebetyg får de väl skylla sig själva... En antagningsintervju, kanske?

NOWADAYS

NUTID! Eftersom Emmelie är sjukt nyfiken och så pass lat att hon inte orkar ringa och fråga vad som händer utan väntar på att det ska komma upp på bloggen så ska jag självklart göra allt för att vara henne till lags!

Polen 22 april

Långfredagen, jag panikpackade och liftade sen med mamma och Jenny in till Karlstad och centralstationen.
Bussen avgick 13.00 mot Rygge Airport i Moss. Arrangörerna gick hårt ut och "undervisingen" började redan på bussen. Vi såg film och fick berättat för oss om eutanasiprogrammet, då man avrättade mentalt sjuka och handikappade.
Vi fikade vid norska gränsen, inte allt för goda baguetter...
Det fanns stenar på norska gränsen. Massor.
Flygresan och allt därtill gick bra, vi landade i Kraków 20:50.
Utanför hotellet kom helt plötsligt en katolsk procession; präster, en kör,munkar, nunnor, små korgossar, och sen hela kvarteret, flera hundra personer som gick med små lyktor och sjöng för att sen försvinna in i kyrkan på andra sidan gatan.
Häftigt!
Efter det blev det hemkörd pizza på hotellet.
Hett tips: Beställ INTE Calzone i Polen! Det är lika med left-overs! Det var inbakad skinka, räkor, kyckling, paprika, köttfärs, korv, majs, gurka, broccoli, tomat, ananas osv. Inte överdrivet gott.
Sängväljandet gick också relativt lugnt till.
En liten mini-guidadtur hanns med in till torget där en av lärarna bjöd på öl och drinkar. Såna lärare gillas!
Servitrisen avslutade kvällen fint med att hälla öl över mig, så jag fick gå hem och tvätta. Kul start!

Polen 23 april

Första riktiga dagen i Polen. Vaknade 06,15 och gjorde mig iordning, med fantastiskt ont i magen... Som tur var gick det över efter frukosten som bestod av mjölk och flingor, korv och påläggstallrik.
En guidad tur i Kraków stod som nummer ett på dagordningen!
Vi började med att gå in mot marknadstorget via Kungavägen, gatan där kungarna red in till Wawelslottet förr i tiden.
Kungavägen. I bakgrunden syns Santa Maria-basilikan.
Vi stannade till vid marknadstorget, Rynek Glówny, i Gamla Stan. (Rynek Grówny hette förövrigt Adolf Hitler Platz under ockupationen).
Rynek Glówny

Rynek Glówny

Rynek Glówny

Rynek Glówny
Vi fick där höra legenden om Kraków och lite annan historik information om staden, innan vi vandrade vidare mot Jagellonska Universitetet i Kraków. Universitetet grundades år 1364 av kung Kazimierz III och är det näst äldsta i centraleuropa. Universitetet är det bäst ansedda i Polen och har över 40.000 studenter.
Jagellonska
Jagellonska

Jagellonska

Jag på Jagellonska
Efter besöket på Jagellonska universitetet gick vi vidare till Franciskanerkyrkan och klostret.
Efter som det var påskafton var det många förbipasserande barn och vuxna med blomkorgar som stannade till vid kyrkan.
Ovanför in/utgången finns Gud avbildad på det målade fönstret skapat av Stanislaw Wyspianski runt år 1900 ståri kontrast till resten av kyrkan i barockstil. Kyrkan grundades redan på 1260-talet av Franciskaner-orden, men har byggts om brunnit sedan dess. Kyrkan brann senast 1850, då den sedan byggdes upp till det den är idag.
Skapelsen av Stanislaw Wyspianski

Franciskanerkyrkan
På platsen utanför kyrkan låg påven Johannes Paulus II residens han använde då han besökte Kraków, fär han var ärkebiskop innan han deltog i Andra Vatikankonciliet. Hans bild finns nu i fönstret till den lägenhet där han bodde under sina vistelser i Kraków.
Johannes Paulus II
Wawel stod näst på tur. Wawel-berget (eller mer kullen) ligger mitt i hjärtat av gamla stan i Kraków.
Här har Polens regenter bott från 90-talet, ända fram till år 1609 då svenske kungen Sigismund Vasa flyttade kungamakten till Warszawa. Byggnaderna idag består av arkitektur från flera århundraden.
De äldsta lämningarna på Wawel, basilika från 800-talet. Ruinerna var störra fram till andra världskriget då nazisterna ockuperade Polen och så även Wawel, och övade kanonskjutning på ruinerna.

Wawel

Wawel

Wawel

Wawel
På slottet fick vi lite tid över, så det blev glass i stora lass i sooooolen!
Joel och Niklas på Wawel

Joel
Efter en rundturi Kraków som kändes som om den varit flera dagar lång skulle vi äntligen (!) få mat.
Jag var i princip svältande, och var överycklig vid tanken på att äntligen få sätta mig och äta. Men så var naturligtvis inte fallet. Först skulle vi åka buss. Låååångt. Åtminstone kändes det så. Vi stannade till slut på ett hotell. Jag tänkte hamburgertallrik, korv med bröd, kanske nån pizza... Men NEJ! TRERÄTTERS TILL LUNCH! Lyckan var total!
Blomkålssoppa till förrätt

Pasta bolognes till varmrätt (överkokt pasta, men vem orkar bry sig?)

Pärontårta med hallonkräm, melon och färska vindruvor till efterrätt
Det kallar jag lunch!
Vi åkte sedan vidare till byn Qlai för att följa familjen Nabels öden under andra världskriget, en judisk familj.
Resan i deras fotspår förde oss även till byn Winyary där jag fick vara med på bild:
Jag i Winyary
Efter lite mer bussåkande var vi tillbaka i Kraków. Vi som bodde tillsammans; Erik, Jessica, jag, Tomas, Niklas, Joel och Sara gick på Hard Rock Café och åt middag. Jag åt Hard Rock Nachos, som inte alls var vidare hard rock då det var kidneybönor på, något jag väldigt mycket ogillar.
Vi sneddade sedanöver torget och satte oss på en uteservering. FYI: 3 glas vitt vin och 12 öl kostar 238 kr i Kraków.
Tillbaka på Red Brick vid midnatt.

Polen 24 april

Det är påskdagen, Jesus återuppstår och alla är glada. I Polen var stämningen en annan.
Efter frukosten, med regnet som öste ner, åkte vi buss Jordanów söder om Kraków. Vi släntrade ur bussen just som regnet upphörde, dock med paraply i högsta hugg ifall det skulle börja igen.
Vi gick en bit längs en väg med några hus, svängde in på en traktorväg och gick mot en liten skogsdunge. Det var blött på marken och mina vita Converse var snart inte så vita längre.
Vi gick in i dungen, ställde oss i en ring och fick veta att dungen vi befann oss i var en övervuxen judisk begravningsplats. Den var helt övergiven; ingen besökte den längre. Och det fanns en anedning till det...
Judarna som fanns i Jordanów samlades ihop 1942 vid stadens torg . Där väntade stora hästkärror. Kvinnor och barn under 3 år samlades på separata vagnar från män och barn över 3 år. Vagnarna rullade iväg, ut från staden till den plats där vi nu stod, nästan 70 år senare. När hästkärrorna kom dit väntade SS-män vid begravningsplatsen. I mitten hade en stor grop grävts, och plankor hade lagts över denna med någon meters avstånd. Männen och barnen över 3 år beordrades av från kärrorna. De tvingades fram till den stora gropen, ut på plankorna. De som inte fick plats radades upp runt om. Sedan lossades första skottet.
Hundratals till följde, innan alla män och barn över 3 år fallit ned i gropen. Jorden skottades över. Ögonvittnen har i efterhand sagt att marken rörde på sig sedan jordens lagts på plats, av alla som inte dött av skotten och begravts levande. Runt 500 män och barn miste livet den dagen. Nästan lika många kvinnor och barn under 3 år bevittnade det hela från sina platser på hästkärrorna. Män, barn och syskon.
Just det område där vi nu stod, nästan 70 år senare, var massgraven på den judiska begravningsplatsen i Jordanów. Rakt under våra fötter vilade 500 människor, avrättade av nazisterna.
Vi klev på bussen igen, för att ta reda på vad som hände de kvinnor och barn under 3 år som fortfarande väntade kvar på kärrorna.
Vi tog oss några kilometer bort med bussen, innan vi fick kliva av och gå sista biten uppför en brant backe där bussen inte kunde köra. Solen sken från en klarblå himmel, trots allt det hemska. På en sån här plats borde aldrig solen skina mer. Byn heter Rabka-Zdrój.
Vi kom fram till en stor, grå byggnad, i storlek med Solbergagymnasiet. Byggnaden var nu ett hem för handikappade barn, men hade ett annat förflutet.
Nu

Med stora bokstäver, precis sådana som nu pryder Solbergagymnasiet, stod
"DER BEFEHLSHABER DER SICHERHEITSPOLIZEI
UND SD IM GENERALGOUVERNMET SCHULE
DER SICHERHEITSPOLIZEI"
Här fanns alltså kommendanten för säkerhetspolisen och skolan för säkerhetspolisen.
Kommendanten hette Wilhelm Rosenbaum. Han var ung för sitt uppdrag som "rektor" för skolan, född 1915, alltså runt 25 år. Den nazistiska andan hade han dock väl anammat, och var känd för sina vansinnesritter på hästryggen genom Rabka där han sköt vilt omring sig.

Wilhelm Rosenbaum
På skolan i Rabka tränade man upp SS-soldater till skickliga mördare.
För att få ditt examensbevis måste du enligt kursplanen på skolan ha genomgått en 6-veckors kurs. Efter 6 veckor var man grundutbildad mördare. Man kunde sedan vidare specialisera sig på att mörda kvinnor (3 månader) eller att mörda barn (6 månader). I undervisningen ingick träning i att slå ihjäl människor, skjuta och hänga. På skolgården i Rabka fanns ställningar där eleverna fick lära sig att hänga folk och göra bra snaror. Givetvis övade man enbart på levande material, alltså judar som samlats upp från trakten. Även hästkärrorna med de judiska kvinnorna och barnen från Jordanów nådde Rabka efter avrättningen på männen och de äldre barnen på begravningsplatsen.
På skolan levde judarna allt från några timmar till flera månader, beroende på vad de skulle användas till. De som hade turen att få jobba i köket eller med att städa levde längre än de som skulle användas till övningarna. Det de hade gemensamt var dock sättet de spenderade sin sista natt.
Grisen är ett orent djur för judarna. SS lät därför judarna som skulle användas som material i övningarna spendera sin sista natt i svinstian på skolgården.
Judarna levde, en längre eller kortare tid, på skolan som slavar. De fick tvätta uniformer och stövlar som var färgade av blod efter övningar, kanske blod efter deras grannar eller vänner. Judarna hade också i uppgift att gräva sina egna gravar innan de skulle användas i övningarna.
Efter att ha gått runt lite på skolgården vandrade vi längs en skogsväg upp i skogen bakom skolan, som låg på en kulle.
Vi kom efter en stund fram till något som vi inte riktigt visste vad det var. Vi stod vid ena änden av en lång väg, kanske drygt 100 meter lång, övervuxen men med vallar på båda sidor.
Någon som kan gissa vad det är?
I andra änden fanns en bunker.
Någon som vet nu?
Ungefär så här borde det ha sett ut uppifrån:
Nu då?
Kanske någon har en gissning, men att det verkar alltför osannolikt?
Ja, det är en skjutbana. Skjutbanan var ett delmoment i övningarna. Det fungerade dock inte som våra skjutbanor idag med papptavlor, utan här var det levande mål som gällde. Levande människor.
I den ena änden av banan, i bunkern, satt två lärare som övervakade hur väl skottet träffade. I andra änden av banan, jämte eleven som sköt, fanns en tredje lärare som bedömde hur eleven reagerade när han sköt och träffade. Om eleven reagerade för mycket när han sköt ihjäl en kvinna eller ett barn som satt fastbunden i pålen bredvid bunkern i andra änden av skjutbanan fick han sämre betyg pga dåligt psyke, och fick öva mera för att bli så känslokall som möjligt. För att variera övningarna släppte man ibland lös några barn som fick springa i skjutbanan mellan vallarna, för att öva på rörligt mål. Finurligt, va?
Man har i efterhand, med hjälp av nazisternas väl förda register och anteckningar, kunnat konstatera att ca 10'000 människor mördats i Rabka under utbildningarna av soldater. Kvinnorna och de små barnen från Jordanów mördades i augusti 1942. Skolan stängde år 1943. 10'000 människolik ligger begravda i skogen bakom skolan, som nu är ett hem från handikappade barn.
En bit från skjutbanan låg den gamla begravningsplatsen för judarna i Rabka. Nu finns inga judar kvar i Rabka, och inte heller i området runtomkring, men ett minnesmonument är rest och vi tände ljus. Två ljus för de 10'000 liv som slocknat i Rabka.
De stenar som ligger framför monumentet är (troligtvis) trappstenar fårn den trappa som fanns på skolgården framför skolan i Rabka. Stenarna är ursprungligen judiska gravstenar, och dessa tros komma från begravningsplatsen i Jordanów där vi varit tidigare. Nazisterna gjorde ofta så när de skulle bygga något. Att hugga sten är krångligt, så varför inte använda de som redan är klara i en passande form? Och dessutom passa på att förnedra judarna lite till genom att tvinga dem gå på sina förfäders gravstenar?
När vi stod framför monumentet i Rabka mitt i skogen i en glänta öppnade sig himlen. Regnet fullkomligt öste ner, och åskan mullrade från Tatrabergen. Vi var många som inte tagit med varesig regnjacka eller paraply då solen strålat fårn blå himmel en timme tidigare. Jag var genomblöt i min tunna tröja, och till och med jag som annars gillar åska tyckte att det var sådär kul att stå i en glänta mitt i skogen när blixtarna slog ned alldeles i närheten. Vi tog oss tillbaka till bussen efter en stund, och jag frös, frös, frös.
Då det var påskdagen skulle vi fira med påsklunch, något som var välkommet då det lättade upp den minst sagt tryckta stämningen en aning.
Vi stannade på en bensinmack i Nowy Targ (?) där guiden Paulina och chauffören Darek dukade upp en storslagen påsklunch i bagageutrymmet på bussen. Solen tittade fram, vi hade en vacker utsikt över Tatrabergen OCH världens sötaste hund dök upp!
(Bergen är bakom molnen...)
Valpen som fick namnet Rabies.
Vi rullade vidare, ännu längre söderut i Polen, mot gränsen till Slovakien, till bergsstaden Zakopane, känd för backhoppning och andra skidsporter.
Zakopane ligger precis vid foten av den högsta toppen i Tatrabergen, som är 2655 meter högt.
När vi kom dit sken solen och när vi gick längs huvudgatan såg vi Tatrabergen i bakgrunden.
Det var riktigt fint, men efter en stund gick solen i moln, det blev disigt och bergen försvann bakom molnen.
Istället kom det regn, och vi tog plats på ett café för dagens första öl. (Läs killarnas första öl, jag drack fanta)
Efter första fanta/ölen bestämde vi oss för att ta linbanetåget upp på berget. Said and done!
Uppe på toppen tänkte vi oss få bra utsikt över Tatrabergen, men nej. Allt vi såg var moln. Vi tog ett varv, såg ingenting mer än ett kul hus och åkte ner igen.
Kyrkan i Zakopane
Efter flera timmar i Zakopane i blöta kläder åkte vi äntligen tillbaka hem till Kraków. Vi duschade och åt sedan middag på restaurangen där vi åt frukost. Supergott, jag och Niklas åt kalvgulash med bakpotatis och vitlöksröra, och Joel åt kaninstek.
Tillbaka på hotellet vid 23-tiden, sängen direkt.

Tidigare inlägg
RSS 2.0