På ett sätt som bara någon kan

Att bara fortsätta springa i en backe som lutar brant nedför, men med en uppförsbackes motstånd och en plan vägs känsla. Det får mig att vilja sluta springa helt. Att bara åstadkomma en kramp som sitter i alltmedan månaderna går, samtidigt som benen sakta vittrar sönder.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0