My golden thoughts

Jag och Lars har förlovat oss, 23/6-11 på vår 4-års dag!

Vi ska dessutom flytta! Har sagt upp lägenheten i Edane och ska flytta till Nussviken.

Stoooort hus i slutet av vägen nere vid sjön.

Jag ska börja tapetsera och måla till veckan :)

Bilder kommer så småningom...

Jag har också börjat nytt jobb; eller sommarvik. Efter 3 år i Edane blev det Östra Esplanaden, men med i stort sett samma arbetsuppgifter, om möjligt ännu slappare. Veckorna har bara rusat iväg och nu är det bara 1,5 vecka kvar..

Sen är det snart Hamnfesten, efter det Mallorca och sen Starboys! Sommaren flyter på :)

Jag har även tänkt åka på kurs med Sockan, vår första! Hoppas hoppas.. Ska även försöka komma iväg på löshoppningarna på Sörtomta några gånger, och några privatlektioner på ridklubben.

Känner att jag verkligen måste försöka komma ikapp här på bloggen, så att jag kan skriva om det som händer nu...

Jag är iallafall godkänd i 60hp! Till och med VG i alla kursen utom en;)

Och vilken är det jag inte fick vg i? Jo, estetkursen! Skämmes :P

Det känns iallafall väldigt skönt, ur två vinklar.

För det första ska det bli sjukt skönt att bli en riktig "klass" till hösten när historian börjar. Vi borde bli runt 30 st. Lite roligare att lära känna folk ordentligt!

För det andra ska det bli sååå skönt att slippa, ursäkta uttrycket, alla drägg! Jag skulle tippa att kanske 10% av de som går utbildningen skulle bli bra lärare, resten är sådana personer som jag aldrig skulle vilja skicka mina barn till! Men skolväsendet får vad de ber om; tar de in folk som har 0,1 hp och 11,0 i gymnasiebetyg får de väl skylla sig själva... En antagningsintervju, kanske?

Bussen avgick 13.00 mot Rygge Airport i Moss. Arrangörerna gick hårt ut och "undervisingen" började redan på bussen. Vi såg film och fick berättat för oss om eutanasiprogrammet, då man avrättade mentalt sjuka och handikappade.

Vi fikade vid norska gränsen, inte allt för goda baguetter...

Flygresan och allt därtill gick bra, vi landade i Kraków 20:50.

Utanför hotellet kom helt plötsligt en katolsk procession; präster, en kör,munkar, nunnor, små korgossar, och sen hela kvarteret, flera hundra personer som gick med små lyktor och sjöng för att sen försvinna in i kyrkan på andra sidan gatan.

Häftigt!

Efter det blev det hemkörd pizza på hotellet.

Hett tips: Beställ INTE Calzone i Polen! Det är lika med left-overs! Det var inbakad skinka, räkor, kyckling, paprika, köttfärs, korv, majs, gurka, broccoli, tomat, ananas osv. Inte överdrivet gott.

Sängväljandet gick också relativt lugnt till.

En liten mini-guidadtur hanns med in till torget där en av lärarna bjöd på öl och drinkar. Såna lärare gillas!

Servitrisen avslutade kvällen fint med att hälla öl över mig, så jag fick gå hem och tvätta. Kul start!

En guidad tur i Kraków stod som nummer ett på dagordningen!

Vi började med att gå in mot marknadstorget via Kungavägen, gatan där kungarna red in till Wawelslottet förr i tiden.

Vi stannade till vid marknadstorget, Rynek Glówny, i Gamla Stan. (Rynek Grówny hette förövrigt Adolf Hitler Platz under ockupationen).

Vi fick där höra legenden om Kraków och lite annan historik information om staden, innan vi vandrade vidare mot Jagellonska Universitetet i Kraków. Universitetet grundades år 1364 av kung Kazimierz III och är det näst äldsta i centraleuropa. Universitetet är det bäst ansedda i Polen och har över 40.000 studenter.

Efter besöket på Jagellonska universitetet gick vi vidare till Franciskanerkyrkan och klostret.

Efter som det var påskafton var det många förbipasserande barn och vuxna med blomkorgar som stannade till vid kyrkan.

Ovanför in/utgången finns Gud avbildad på det målade fönstret skapat av Stanislaw Wyspianski runt år 1900 ståri kontrast till resten av kyrkan i barockstil. Kyrkan grundades redan på 1260-talet av Franciskaner-orden, men har byggts om brunnit sedan dess. Kyrkan brann senast 1850, då den sedan byggdes upp till det den är idag.

På platsen utanför kyrkan låg påven Johannes Paulus II residens han använde då han besökte Kraków, fär han var ärkebiskop innan han deltog i Andra Vatikankonciliet. Hans bild finns nu i fönstret till den lägenhet där han bodde under sina vistelser i Kraków.

Wawel stod näst på tur. Wawel-berget (eller mer kullen) ligger mitt i hjärtat av gamla stan i Kraków.

Här har Polens regenter bott från 90-talet, ända fram till år 1609 då svenske kungen Sigismund Vasa flyttade kungamakten till Warszawa. Byggnaderna idag består av arkitektur från flera århundraden.

På slottet fick vi lite tid över, så det blev glass i stora lass i sooooolen!

Efter en rundturi Kraków som kändes som om den varit flera dagar lång skulle vi äntligen (!) få mat.

Jag var i princip svältande, och var överycklig vid tanken på att äntligen få sätta mig och äta. Men så var naturligtvis inte fallet. Först skulle vi åka buss. Låååångt. Åtminstone kändes det så. Vi stannade till slut på ett hotell. Jag tänkte hamburgertallrik, korv med bröd, kanske nån pizza... Men NEJ! TRERÄTTERS TILL LUNCH! Lyckan var total!

Det kallar jag lunch!

Vi åkte sedan vidare till byn Qlai för att följa familjen Nabels öden under andra världskriget, en judisk familj.

Resan i deras fotspår förde oss även till byn Winyary där jag fick vara med på bild:

Efter lite mer bussåkande var vi tillbaka i Kraków. Vi som bodde tillsammans; Erik, Jessica, jag, Tomas, Niklas, Joel och Sara gick på Hard Rock Café och åt middag. Jag åt Hard Rock Nachos, som inte alls var vidare hard rock då det var kidneybönor på, något jag väldigt mycket ogillar.

Vi sneddade sedanöver torget och satte oss på en uteservering. FYI: 3 glas vitt vin och 12 öl kostar 238 kr i Kraków.

Tillbaka på Red Brick vid midnatt.

Efter frukosten, med regnet som öste ner, åkte vi buss Jordanów söder om Kraków. Vi släntrade ur bussen just som regnet upphörde, dock med paraply i högsta hugg ifall det skulle börja igen.

Vi gick en bit längs en väg med några hus, svängde in på en traktorväg och gick mot en liten skogsdunge. Det var blött på marken och mina vita Converse var snart inte så vita längre.

Vi gick in i dungen, ställde oss i en ring och fick veta att dungen vi befann oss i var en övervuxen judisk begravningsplats. Den var helt övergiven; ingen besökte den längre. Och det fanns en anedning till det...

Judarna som fanns i Jordanów samlades ihop 1942 vid stadens torg . Där väntade stora hästkärror. Kvinnor och barn under 3 år samlades på separata vagnar från män och barn över 3 år. Vagnarna rullade iväg, ut från staden till den plats där vi nu stod, nästan 70 år senare. När hästkärrorna kom dit väntade SS-män vid begravningsplatsen. I mitten hade en stor grop grävts, och plankor hade lagts över denna med någon meters avstånd. Männen och barnen över 3 år beordrades av från kärrorna. De tvingades fram till den stora gropen, ut på plankorna. De som inte fick plats radades upp runt om. Sedan lossades första skottet.

Hundratals till följde, innan alla män och barn över 3 år fallit ned i gropen. Jorden skottades över. Ögonvittnen har i efterhand sagt att marken rörde på sig sedan jordens lagts på plats, av alla som inte dött av skotten och begravts levande. Runt 500 män och barn miste livet den dagen. Nästan lika många kvinnor och barn under 3 år bevittnade det hela från sina platser på hästkärrorna. Män, barn och syskon.

Just det område där vi nu stod, nästan 70 år senare, var massgraven på den judiska begravningsplatsen i Jordanów. Rakt under våra fötter vilade 500 människor, avrättade av nazisterna.

Vi klev på bussen igen, för att ta reda på vad som hände de kvinnor och barn under 3 år som fortfarande väntade kvar på kärrorna.

Vi tog oss några kilometer bort med bussen, innan vi fick kliva av och gå sista biten uppför en brant backe där bussen inte kunde köra. Solen sken från en klarblå himmel, trots allt det hemska. På en sån här plats borde aldrig solen skina mer. Byn heter Rabka-Zdrój.

Vi kom fram till en stor, grå byggnad, i storlek med Solbergagymnasiet. Byggnaden var nu ett hem för handikappade barn, men hade ett annat förflutet.

Med stora bokstäver, precis sådana som nu pryder Solbergagymnasiet, stod

"DER BEFEHLSHABER DER SICHERHEITSPOLIZEI

UND SD IM GENERALGOUVERNMET SCHULE

DER SICHERHEITSPOLIZEI"

Här fanns alltså kommendanten för säkerhetspolisen och skolan för säkerhetspolisen.

Kommendanten hette Wilhelm Rosenbaum. Han var ung för sitt uppdrag som "rektor" för skolan, född 1915, alltså runt 25 år. Den nazistiska andan hade han dock väl anammat, och var känd för sina vansinnesritter på hästryggen genom Rabka där han sköt vilt omring sig.

På skolan i Rabka tränade man upp SS-soldater till skickliga mördare.

För att få ditt examensbevis måste du enligt kursplanen på skolan ha genomgått en 6-veckors kurs. Efter 6 veckor var man grundutbildad mördare. Man kunde sedan vidare specialisera sig på att mörda kvinnor (3 månader) eller att mörda barn (6 månader). I undervisningen ingick träning i att slå ihjäl människor, skjuta och hänga. På skolgården i Rabka fanns ställningar där eleverna fick lära sig att hänga folk och göra bra snaror. Givetvis övade man enbart på levande material, alltså judar som samlats upp från trakten. Även hästkärrorna med de judiska kvinnorna och barnen från Jordanów nådde Rabka efter avrättningen på männen och de äldre barnen på begravningsplatsen.

På skolan levde judarna allt från några timmar till flera månader, beroende på vad de skulle användas till. De som hade turen att få jobba i köket eller med att städa levde längre än de som skulle användas till övningarna. Det de hade gemensamt var dock sättet de spenderade sin sista natt.

Grisen är ett orent djur för judarna. SS lät därför judarna som skulle användas som material i övningarna spendera sin sista natt i svinstian på skolgården.

Judarna levde, en längre eller kortare tid, på skolan som slavar. De fick tvätta uniformer och stövlar som var färgade av blod efter övningar, kanske blod efter deras grannar eller vänner. Judarna hade också i uppgift att gräva sina egna gravar innan de skulle användas i övningarna.

Efter att ha gått runt lite på skolgården vandrade vi längs en skogsväg upp i skogen bakom skolan, som låg på en kulle.

Vi kom efter en stund fram till något som vi inte riktigt visste vad det var. Vi stod vid ena änden av en lång väg, kanske drygt 100 meter lång, övervuxen men med vallar på båda sidor.

Någon som kan gissa vad det är?

I andra änden fanns en bunker.

Någon som vet nu?

Ungefär så här borde det ha sett ut uppifrån:

Nu då?

Kanske någon har en gissning, men att det verkar alltför osannolikt?

Ja, det är en skjutbana. Skjutbanan var ett delmoment i övningarna. Det fungerade dock inte som våra skjutbanor idag med papptavlor, utan här var det levande mål som gällde. Levande människor.

I den ena änden av banan, i bunkern, satt två lärare som övervakade hur väl skottet träffade. I andra änden av banan, jämte eleven som sköt, fanns en tredje lärare som bedömde hur eleven reagerade när han sköt och träffade. Om eleven reagerade för mycket när han sköt ihjäl en kvinna eller ett barn som satt fastbunden i pålen bredvid bunkern i andra änden av skjutbanan fick han sämre betyg pga dåligt psyke, och fick öva mera för att bli så känslokall som möjligt. För att variera övningarna släppte man ibland lös några barn som fick springa i skjutbanan mellan vallarna, för att öva på rörligt mål. Finurligt, va?

Man har i efterhand, med hjälp av nazisternas väl förda register och anteckningar, kunnat konstatera att ca 10'000 människor mördats i Rabka under utbildningarna av soldater. Kvinnorna och de små barnen från Jordanów mördades i augusti 1942. Skolan stängde år 1943. 10'000 människolik ligger begravda i skogen bakom skolan, som nu är ett hem från handikappade barn.

En bit från skjutbanan låg den gamla begravningsplatsen för judarna i Rabka. Nu finns inga judar kvar i Rabka, och inte heller i området runtomkring, men ett minnesmonument är rest och vi tände ljus. Två ljus för de 10'000 liv som slocknat i Rabka.

De stenar som ligger framför monumentet är (troligtvis) trappstenar fårn den trappa som fanns på skolgården framför skolan i Rabka. Stenarna är ursprungligen judiska gravstenar, och dessa tros komma från begravningsplatsen i Jordanów där vi varit tidigare. Nazisterna gjorde ofta så när de skulle bygga något. Att hugga sten är krångligt, så varför inte använda de som redan är klara i en passande form? Och dessutom passa på att förnedra judarna lite till genom att tvinga dem gå på sina förfäders gravstenar?

När vi stod framför monumentet i Rabka mitt i skogen i en glänta öppnade sig himlen. Regnet fullkomligt öste ner, och åskan mullrade från Tatrabergen. Vi var många som inte tagit med varesig regnjacka eller paraply då solen strålat fårn blå himmel en timme tidigare. Jag var genomblöt i min tunna tröja, och till och med jag som annars gillar åska tyckte att det var sådär kul att stå i en glänta mitt i skogen när blixtarna slog ned alldeles i närheten. Vi tog oss tillbaka till bussen efter en stund, och jag frös, frös, frös.

Då det var påskdagen skulle vi fira med påsklunch, något som var välkommet då det lättade upp den minst sagt tryckta stämningen en aning.

Vi stannade på en bensinmack i Nowy Targ (?) där guiden Paulina och chauffören Darek dukade upp en storslagen påsklunch i bagageutrymmet på bussen. Solen tittade fram, vi hade en vacker utsikt över Tatrabergen OCH världens sötaste hund dök upp!

Vi rullade vidare, ännu längre söderut i Polen, mot gränsen till Slovakien, till bergsstaden Zakopane, känd för backhoppning och andra skidsporter.

Zakopane ligger precis vid foten av den högsta toppen i Tatrabergen, som är 2655 meter högt.

När vi kom dit sken solen och när vi gick längs huvudgatan såg vi Tatrabergen i bakgrunden.

Det var riktigt fint, men efter en stund gick solen i moln, det blev disigt och bergen försvann bakom molnen.

Istället kom det regn, och vi tog plats på ett café för dagens första öl. (Läs killarnas första öl, jag drack fanta)

Efter första fanta/ölen bestämde vi oss för att ta linbanetåget upp på berget. Said and done!

Uppe på toppen tänkte vi oss få bra utsikt över Tatrabergen, men nej. Allt vi såg var moln. Vi tog ett varv, såg ingenting mer än ett kul hus och åkte ner igen.

Efter flera timmar i Zakopane i blöta kläder åkte vi äntligen tillbaka hem till Kraków. Vi duschade och åt sedan middag på restaurangen där vi åt frukost. Supergott, jag och Niklas åt kalvgulash med bakpotatis och vitlöksröra, och Joel åt kaninstek.

Tillbaka på hotellet vid 23-tiden, sängen direkt.