My golden thoughts

Jaa, inte vet då jag. Men det jag ändå har gjort har tagit så otroligt mycket tid och kraft.

Jag vet inte ens vad jag ska skriva.

Just nu sitter jag i mysbyxor, Lars tröja, osminkad och med otvättat hår, och allt jag vill göra är egentligen att luta huvudet mot Lars axel och se på Mumindalen. Jag är bara så sjukt trött och utmattad.

Det är nästan så att jag borde lägga upp en bild bara för att bevara eländet. Men bara nästan.

För tre veckor sen hade jag kommit igång jättebra med träningen och tränade varje dag, och det kändes jättebra. Sen blev det söndag, och då jobbade jag hela dagen. Sen gick jag i skolan hela måndan, och jobbade på kvällen. på tisdagen gick jag i skolan på dagen, och jobbade eftermidda plus kväll. På onsdan gick jag i skolan, och började jobba halv fem på nattpasset, och gick till tionollnoll dagen efter och åkte direkt till skolan. Och då var jag trött. Och jag har inte vilat ut mig än.

Hela helgen bara sov jag och försökte ta det lugnt. På söndan fick vi åka in till sjukhuset för morfar var dålig. Sen gick dagarna med varvat skolgång och sjukhusvistelse.

Allt bara sög musten ur mig. Finns det något som heter vårdepression så har jag nog det.

Lars undrade vad det var för fel på mig när jag är så svängig i humöret. Jaa, inte vet jag. Jag vet ingenting. Jag bara känner mig helt himla konstig. Jag är så sjukt jävla lycklig samtidigt som jag håller på att gå sönder av trötthet nästa sekund.

I eftermiddags brast något mer som utlöste en enorm trötthet, ännu mer trötthet.

Imorrn har jag prov, men jag orkar inte.

På onsdag har jag prov och en helvetesfuckingjävla dramaredovisning i engelska c, men jag orkar inte.

Jag har ont i ryggen, ont i lungorna, ont i huvudet, och i fötterna, ont i armarna, ont i halsen och ont i själen. Jag tror att jag fått någon deppinfektion. Samtidigt som jag är så himla lycklig!

Jag förstår inte vad som händer med mig. Endera genomgår jag en andra pubertet eller så är jag i klimakteriet.

Förra veckan var jag inne och röntgade njurarna. När jag tänker efter var det nog den här veckan. Men jag har ingen aning om hur det gick eftersom de inte kan ringa till mig och berätta då min telefon blev stulen på UNO i Karlstad i onsdags. Jag blir så himla bitter.

En ljuspunkt i veckan var dock Emmelie och Johannas konsert. Då var jag så himla lycklig, igen.

Kvällen innan var det Stinas konsert, den var också superbra.

Alla är så duktiga, jag blir så stolt!

Nu ska jag göra om designen på den här bloggen tror jag. Eller så gör jag det inte. Kanske ska jag somna i Lars knä i soffan istället. Vem vet.

Nu känner jag mig alldeles virrig. Men jag har iallafall lättat mitt hjärta.

Tack.

Får updateta snart...