Grytjakt/spadbärardebut

Igår var jag med på mitt livs första grytjakt. Det var förvånansvärt kul, även om det var helt odramatiskt utan vare sig större vilda djur eller skjutande.
Jag vet inte riktigt vad det var som var så spännande, jag menar det var ju bara några hål i marken där det eventuellt kunde ligga en grävling eller räv.
Första stoppet gjorde vi i Gunnarsbyn, där Boss glatt försvann ner i marken och lämnade oss väntande ovan jord. Han kom upp ett par gånger och försvann ner i någon annan ingång till grytet, och såg allmänt nöjd ut. Han skällde nån enstaka gång, men det var inget mer så vi åkte vidare till två andra gryt där det eventuellt kunde finnas räv/ar. Jag fick förmaningen att vara tyst, något om jag är världssämst på. Men jag fick äran att bära spaden och tycker att jag skötte både den och tystheten med bravur. När vi väl var framme ville Boss hellre jaga rådjur så Lars vågade inte släppa honom, eftersom jakt på rådjur inte är tillåten förrän i oktober (har jag nyss lärt mig). Så vi åkte vidare mot Årnäs, men där ville inte ens Boss gå ner i hålet (HELT förståeligt enligt min mening) så vi åkte till sista stället, Bråten. Vi parkerade en bit bort och jag fick agera spadbärare igen. Vi kom fram till grytet, där jag kände igen mig sen i vintras, och Boss fick kika ner i de två ingångarna. Dock var han inte värst sugen på att gå ner. Lars tyckte att det var ett bra läge att träna med honom (vilket jag inte har en aning om vad det innebär) och Boss gick ner i hålet iallafall. Jag passade på att fota som en dåre, vilket var min andra huvuduppgift näst efter att vara spadbärare. Boss sprang ut och in i en halvtimme innan han plötsligt började skälla som en dåre (vilket jag har förstått kan betyda att det eventuellt finns en grävling). Lars pejlade in honom, och han rörde sig på en ca 2x2m stor yta. Så höll det på ca en timme, han stack upp ibland och gick ner i nästa hål, och fortsatte att skälla, gräva och morra. Lars var osäker på om det var en grävling, eller om Boss bara var störd och hade hjärnspöken. Efter ett tag gjorde ändå Lars vad man tydligen kallar nedslag (man gräver ett hål ner dit hunden är) till grytgången och Boss, som befann sig på ca 2 fots djup. Mina mattekunskaper som ju är något krassa räknade efter en stunds tänkande ut att det är ca 60cm, alltså inte så djupt. Lars hade skrämt mig med att vi kunde få gräva 4-5m om vi hade otur, så jag var tacksam. Väl nere i grytgången dök Boss upp, nu med den nya kulören jordbrun. Han skällde och var helt hatisk för att Lars grävt sönder hans gång. Det var fortfarande osäkert om Boss verkligen hittat en grävling eller om han bara tyckte att de borde bygga ut sina gångar, men han grävde på i goda timmen till. Lars gjorde ytterligare ett nedslag där han släppte ner Boss eftersom det inte verkade som om Boss varit där än. Boss sprang runt en stund till, men verkade inte veta varken ut eller in, så slutligen gav vi upp, grävde igen hålen och åkte hem, trötta och slitna (åtminstone jag).
That's the story!
Pepptalk



Dagens enda vilda djur
k.a

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0