Vad? Vem? När?
Va? Vad sa du? Jaha. Eller va? Jag fattade nog inte ändå. Kan du ta det igen? Nähej, förlåt. Eller? Jo men precis, jag förstår ju egentligen. Men vad är det egentligen som händer?
Mitt i allt bara snurrar det ibland.
Jag kommer ihåg saker jag gjort, och jag ångrar mig ibland.
Inte för den sakens skull, men för själva sakens skull.
Vad gjorde jag egentligen?
Eller... Nej, jag förstår ändå inte.
Tiden har gått så fort, men ändå har den stått still
Jag minns allt, men ändå är allt främmande och nytt.
Jag skulle egentligen bara vilja leva i framtiden.
Men jag kommer ihåg, och allt finns där för att påminna mig.
Jag kommer aldrig att glömma, även om allt är förbi.
Vad finns det egentligen att glömma
Jag skulle vilja glömma glömskan, och glömma bort att den finns.
Bara få slippa att komma ihåg den. Den och allt.
Jag vrider och vänder, jag ångrar mig och saknar, jag gläds och gråter.
Eller...
Nej, det är förbi, glömt, osaknat och mött av sorgsna, stulna leenden.
Bara sådär ibland.
Det är förbjudet och samtidigt så rent, även om jag vet att åren låser dörrar.
Nya är öppna nu, men i olika hus.
Lycklig, men vårkonfunderad.
Skrattar till takdroppet och ler med solen
Vårkänslor är funderarkänslor
Likadana varje år
Förnyelse, men tid för eftertanke
Tiden då man minns men ändå inte
Så glad i sinnet av ljumma vindar
men så trött i hågen av funderarkänslor
Det vänder fram i maj, då även tanken tinat upp
trots att den ligger i skugga dagarna i ända
I maj når värmen runt om, ända in
Den träffar rakt i prick, just där jag egentligen inte vill bli sedd
Just där jag funderar som bäst,
där jag saknar men glömmer
Varje vår, i marstankar
Tänker för mycket.
k.a
Kommentarer
Trackback
