Thursday

Jobbar. Kväll. Men jag är pigg, så det känns ändå okej. Sydde ÄNTLIGEN klart gardinerna i morse innan jobbet. Skönt o få de gjort! Amadeus hjälpte till lite :)

Så helt plötsligt börjar det regna. Och det bara totalt suger musten ur en. Tiden gick väldigt fort förut, och nu står den nästan still. Tordagar finns det nästan ingenting att göra på, när man är fem personal på sex boende... Idag är visserligen en sjuk, så vi är ju "bara" fyra personal. I vilket fall råder det brist på sysselsättning, allt är liksom redan klart. Så nu är det bara att vänta på kvällen...

Långt där borta
längtan lockar


Usch, snart börjar skolan igen. Eller jag vet inte, egentligen ser jag nog fram emot det. Det ska bli skönt att komma igång igen, så att det ta slut sen. Om ganska exakt ett år är det dax för universitetet, sen efter det är det dax för livet. Eller ja, kanske det här som är nu är livet. Det är nog ingen idé att sitta och vänta på att något speciellt ska börja, för det här är det. Och ja, jag tycker fortfarande om det.

Hoppet svindlar
lyckan porlar

Längtan. Jag längtar. Efter allt. Efter livet, efter lycka, efter hopp, efter längtan själv. Jag tror det är sunt att aldrig sluta längta efter något mer. Jag tror att det förbättrar vad man redan har. Jag tror, att när man längtat efter sin lycka en tid, så inser man sen att den redan finns där, att man är lycklig. Likaså längtar man efter livet, men efter en tid inser man att livet är här och nu, och att det är vackert. Jaa, jag längtar. Det kommer jag alltid att göra. Jag tror att det är det som gör att jag tycker så mycket om det jag har. Förr, längtade jag inte. Men då ville jag också att livet bara skulle ta slut. Längtan.
Usch, det snurrar så mycket i mitt huvud just nu. Det är nog för att det inte är fyllt av skolan skulle jag tro. Då hinner jag inte tänka, det hinner jag nu, Men det är nog bra, då har jag "tänk-av-mig" när skolan väl börjar igen så slipper jag grubbla över allt då.
Men det ligger nog i min personlighet. Jag är en tänkare. Utan det vore jag inte jag. Då skulle jag ite känna igen mig själv.

Längtan

Var det jobba jag gjorde?

k.a

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0