All brand new
...alldeles nytt...
Har krånglat hela kvällen (och dagen också förresten) med att få designen rätt. Så nu har jag knappt någon ork kvar att skriva. Sitter själv här hemma och väntar på att Lars ska komma hem. Han har varit i Jönköping med Jonas och hämtat en bil. Så nu är det bara jag och Amadeus hemma. Vi har myst i soffan framför TV:n och sett på Day after Tomorrow. Också har vi ätit fiskbullar idag. Mums.
Mamma, pappa och lillasyster var här förut och hade med sig en paj, så vi åt lite fika, spelade Yatzy och lite annat.
Annars idag har jag inte gjort så mycket, rensat rabatten ute, rensat grusgången, plockat lite, tvättat och diskat grytor. eller ja, det var ju inte jag som diskade grytorna, utan diskmaskinen, haha. Prata på god investering. Kanske inte pengamässigt, men tids- och humörmässigt. Det fins nog få saker man blir på så dåligt humör av som att behöva diska.. Som då när man precis tagit sista besticken till frukost och vet att man MÅSTE diska för att kunna äta mat. Tacka vet jag diskmaskiner.
Håller tummarna för att Emmelie ska komma hem i tid från Dalarna, så att vi kan gå på Fryksdalsdansen allihop. Det skulle verkligen vara jättekul. Har sett fram emot det hela sommaren.
Annars har jag inte träffat nån kompis på hela sommaren känns det som. Men det kan ju bero på att alla jobbar, och man har fullt upp med sitt eget liv. Det har iallafall jag. Jag förstår inte hur tiden bara rinner iväg ibland. Snart är sommaren slut och det är dax för sista gymnasie-året. Och efter det...
Usch, tycker att det var alldeles nyligen man stod där i Aulan på Solberga och ropades upp, varpå man fick följa efter en lärare upp till sin sal. Hugaligen. Men det är trots allt redan två år sedan. Två år som bara har svischat förbi. Var jag inte sjutton år ett tag? Det kommer jag knappt ihåg. Sexton, javisst. Sedan arton. Myndig, körkort, sambo, katt. Jo, det kommer jag också ihåg. Men sjutton? Näej, det känns bara avlägset på något sätt. fast å andra sidan... Nej, så är det nog bara. Vissa saker kommer man bättre ihåg än andra, även om kanske inte hela år brukar försvinna sådär bara...
Jag har svårt att förstå att jag verkligen lever mitt liv nu. Ända sedan man var liten har man bara gått och väntat på att skolan ska börja, att man ska bli tonåring, flytta hemifrån, sluta skolan. Och nu har det hänt. Och det händer hela tiden. Ibland känns det som att jag inte riktigt hänger med i processen, som att jag gjort att stort hopp och liksom missat en viktig del. Men egentligen tjäner det ju ingenting till att titta tilbaka, det är nog bättre att koncentrera sig på att leva i nuet.
Och att leva i nuet tycker jag om. Jag är lycklig, helt enkelt. Jag tror inte att det finns så mycket mer att grubbla över då. I sådana fall en positiv tillbakasyn, och inte deppighet över något man missat eller gjort men önskar det ogjort.
Jag vet inte. Jag bara tror det.
Ska jag orka upp och jobba imorrn (börjar iofs kl 11.30, men ändå) så är det nog dax att jag kryper i säng nu.
Natti.
k.a
Har krånglat hela kvällen (och dagen också förresten) med att få designen rätt. Så nu har jag knappt någon ork kvar att skriva. Sitter själv här hemma och väntar på att Lars ska komma hem. Han har varit i Jönköping med Jonas och hämtat en bil. Så nu är det bara jag och Amadeus hemma. Vi har myst i soffan framför TV:n och sett på Day after Tomorrow. Också har vi ätit fiskbullar idag. Mums.
Mamma, pappa och lillasyster var här förut och hade med sig en paj, så vi åt lite fika, spelade Yatzy och lite annat.
Annars idag har jag inte gjort så mycket, rensat rabatten ute, rensat grusgången, plockat lite, tvättat och diskat grytor. eller ja, det var ju inte jag som diskade grytorna, utan diskmaskinen, haha. Prata på god investering. Kanske inte pengamässigt, men tids- och humörmässigt. Det fins nog få saker man blir på så dåligt humör av som att behöva diska.. Som då när man precis tagit sista besticken till frukost och vet att man MÅSTE diska för att kunna äta mat. Tacka vet jag diskmaskiner.
Håller tummarna för att Emmelie ska komma hem i tid från Dalarna, så att vi kan gå på Fryksdalsdansen allihop. Det skulle verkligen vara jättekul. Har sett fram emot det hela sommaren.
Annars har jag inte träffat nån kompis på hela sommaren känns det som. Men det kan ju bero på att alla jobbar, och man har fullt upp med sitt eget liv. Det har iallafall jag. Jag förstår inte hur tiden bara rinner iväg ibland. Snart är sommaren slut och det är dax för sista gymnasie-året. Och efter det...
Usch, tycker att det var alldeles nyligen man stod där i Aulan på Solberga och ropades upp, varpå man fick följa efter en lärare upp till sin sal. Hugaligen. Men det är trots allt redan två år sedan. Två år som bara har svischat förbi. Var jag inte sjutton år ett tag? Det kommer jag knappt ihåg. Sexton, javisst. Sedan arton. Myndig, körkort, sambo, katt. Jo, det kommer jag också ihåg. Men sjutton? Näej, det känns bara avlägset på något sätt. fast å andra sidan... Nej, så är det nog bara. Vissa saker kommer man bättre ihåg än andra, även om kanske inte hela år brukar försvinna sådär bara...
Jag har svårt att förstå att jag verkligen lever mitt liv nu. Ända sedan man var liten har man bara gått och väntat på att skolan ska börja, att man ska bli tonåring, flytta hemifrån, sluta skolan. Och nu har det hänt. Och det händer hela tiden. Ibland känns det som att jag inte riktigt hänger med i processen, som att jag gjort att stort hopp och liksom missat en viktig del. Men egentligen tjäner det ju ingenting till att titta tilbaka, det är nog bättre att koncentrera sig på att leva i nuet.
Och att leva i nuet tycker jag om. Jag är lycklig, helt enkelt. Jag tror inte att det finns så mycket mer att grubbla över då. I sådana fall en positiv tillbakasyn, och inte deppighet över något man missat eller gjort men önskar det ogjort.
Jag vet inte. Jag bara tror det.
Ska jag orka upp och jobba imorrn (börjar iofs kl 11.30, men ändå) så är det nog dax att jag kryper i säng nu.
Natti.
k.a
Kommentarer
Trackback
