Okej...?
Idag har det ändå känts okej. Eller ja, tårarna rann över på tåget imorse, men när jag väl kom till skolan så kändes det nästan bra, det var så skönt att få prata och skämta med de andra. Sen frågade Cecilia om det var okej? Och så kom allt över mig. Nej, det är inte okej, det är det faktiskt inte.
Helt plötsligt bara hopar sig skolarbetet över mig också. Ensembleredovisning imorrn, hur kommer det att gå? Vi har inte ens sjungit låten tillsammans än. Men men, jag kan mitt, och så mycket mer kan jag faktiskt inte bidra med. Jag tror att jag måste lära mig att se mina begränsningar.
Jag måste verkligen ta itu med religionen nu, men jag känner mig bara tom och tung i huvudet.
Gasch, jag vet verkligen inte vad jag gör.
k.a
Kommentarer
Trackback
