My golden thoughts

...och jag får äntligen lyssna på Fairytale of New York

Det var nog längesen jag grinade så mycket som jag gjort nu på morgonen när jag äntligen fick lyssna på den låten.

Jag har gjort en jul-spotifylista, där är den låten med ungefär var tionde låt.

Jag bara gråter.

Nu ska jag äta ensam adventsfrukost, lyssna på Sissel Kyrkjebö och sätta upp ljusstakar.

Och hoppas på att Fairytale of New York kommer snart igen.

Skrev på köpkontraktet innan jag åkte till stallet, sen skulle jag rida en tur.

Hade tänkt rida runt Gunnarsbyn, men Sockan ville gå in på en skogväg, så visst tänkte jag. Vi fortsatte tills vi kom ut på ett hygge, men där vände vi och skulle gå tillbaka. Satte igång honom i trav, och han tog några galoppsprång innan jag bröt av till trav igen och skrittade sedan förbi där vägen var isigast. Travade sedan igen, och sen var det kört! Blåsigt väder, nyklippt, nyskodd, ländtäcke som fladdrade, på hemväg, you name it, en massa saker som var fel. Så det blev en lång radda bakutsparkar i galopp innan jag voltade över huvudet på honom och rätt i backen. När jag tittade upp låg jag först helt stirrade och konstaterade att jag landat med armen under mig. Första tanken: bruten arm. Men fingrarna kunde röra sig utan problem, och likaså benen. Kände efter lite allmänt och då, AJ, RYGGEN!! Tror att jag landade på höften. Med mycket möda kunde jag ändå resa mig upp, och skulle ta Sockan som stod still bredvid mig. Men inte heller! Han pep till, sparkade bakut och drog iväg i full galopp. Där stod jag mitt i skogen med en rygg som inte kändes helt okej. Fick tag på Jenny som åkte till stallet för att leta upp Sockan, som som tur var stod där. Själv gick jag över en kilometer tillbaka till stallet. Jenny hade tagit in Sockan i stallet, men jag tränsade på honom igen och red bort till ridbanan där jag travade runt och böjde honom lite. Kände att det gjorde ont i ryggen, men hade fortfarande en adrenalinkick efter fallet så jag tänkte inte på det. Gick tillbaka till stallet och sadlade av Sockan, stod böjd nere på golvet och tvättade såren Sockan fått av broddarna bak. När jag pratat med Jenny tyckte hon att jag skulle åka in till sjukhuset, så jag ringde till pappa och hörde vad han tyckte. Han höll med. Vid den tiden hade jag börjat känna domningar i ryggslutet och ner i benen. Även mamma tyckte samma sak, men jag kunde ju ändå stå och gå? Ringde sjukvårdsupplysningen och förklarade läget medan jag satte mig i bilen för att köra hem. Tänkte att det kan vara bäst att kolla eftersom jag haft problem med ryggen tidigare. DÄr fick jag uppmaningen att STÅ STILL!! NEJ du ska INTE köra bil!! Och att de skulle skicka en ambulans. EN AMBULANS?! Men jag stod ju upp och hade både gått och ridit efter fallet? Dock var hon helt bestämd, så jag fick vackert gå in i stallet och vänta. Ambulansen kom till slut med TRE vårdare i, och kikade in i stallet och frågade efter Karin. Jag stod i dörröppningen och tog emot, och de kollade på mig som om de inte trodde mig. "Öh, okej... Var har du ont?" 'Så jag fick förklara, och de stoppade in mig i ambulansen och körde iväg. På vägen in till akuten  började jag dock slappna av mer, oh kände hur smärtan i ryggen tilltog, men nekade morfin. När vi kom in till sjukhuset orkade jag knappt röra mig. De vände och vred på mig, och konstaterade att jag hade smärtkänningar från mitten av ryggraden och nedåt. Jag fick ligga still och vänta på röntgen en timme, och skiktröntgades sedan och efter det röntgen av ryggrad och bäcken. När jag kom tillbaka till rummet och Lars grät jag av smärta, men efter att ha lyckats ändra ställning lite lättade det på. Sen gick allt väldigt fort; läkaren kikade in och sa grattis, att jag klarat mig. En kvart senare stod jag upp och var påväg därifrån, om än med rejält ont i ryggslutet och en massa smärt-grimaser. Efter att Lars bjudit på middag på Kocki åkte vi hem, och sedan dess har jag legat nedbäddad i soffan. Att ligga still går bra, men minsta rörelse gör riktigt ont och jag är rejält mörbultad. Och jag vill inte ens tänka på hur det kommer att kännas imorgon när jag vaknar och har legat och stelnat till en hel natt... Kan väl konstatera att det inte blir någon ridning imorrn!

Den här gången hade jag tur, riktig tur...

Middag på Annas Tapas Bar, handling på ICA och Godishuset, en biltur och stallfix. Tv och chilicrunchers.

En helt vanlig fredagskväll, men så mycket lyckligare !

Gjorde sista dagen på min praktik och fick ett superfint omdöme med högsta betyg.

Slutade vid 13.30, stressade hem för att rida ut med Jenny och Lisen. Jag hämtade Sockan från hagen, bytte om, sadlade och tränsade på 2 minuter. Rekord! :) Vi red genom skogen upp mot Prästtjärn, och det var riktigt isigt på vissa ställen... Maya har ju broddar så för henne gick det bra, men Sockan har inga broddar och Midde är inte ens skodd, så det blev lite halkigt:) Väl framme vid Prästtjärn skulle vi rida längs med tjärnet till vändplanen där vi brukar träna, men den vägen var översvämmad och frusen. Maya gick först och trampade naturligtvis genom isen, och stod med vatten över hovarna. Varken Midde eller Sockan var så där väldigt sugna på att gå varesig på is eller genom vattnet, så det tog ett tag att ta sig framåt. Men det gick bra innan Sockan kom på den briljanta idén att "gena" över BERGET! Han drog iväg uppför sluttningen, som lutar typ 70 grader. Jag bara blundade och höll i mig och försökte att undvika att fastna med knäna i trädstammarna. När han väl stannade var det för brant att klättra uppåt och för brant att klättra neråt. Så där stod jag 20 meter ovanför de andra hästarna med en häst som började panik. Kändes sådär lagom kul! Så det var bara att hoppa av och försöka ta sig därifrån, lättare sagt än gjort i stenröset. Men Sockan var jätteduktig och följde mig över stenarna trots att han var jättestressad och det var hur stenigt som helst. Inte var dag man ser en häst på 500 kg klättra i berg! Men ner kom vi, och enda skadan var ett sår på ena bakbenet. Men det var ingen fara med det och vi tog oss hem utan större problem :) Lindade alla benen hemma och släppte ut honom i hagen igen, och han såg ut att ha glömt allt och vara nöjd med livet :)

Sån är han, min häst!

Pluggade tre timmar på morronen, sen åkte jag till stallet och pysslade lite. Red på ridbanan, men det var bara blött och eländigt. Så det blev att rida bredvid på åkern istället :)

Sockan överraskade rejält genom att ta högergaloppen hur fint som helst direkt från skritt. Snacka om att jag blev paff! Han har rusat de gånger jag försökt förut, så jag bestämde mig för att strunta i galoppen tills han byggt upp muskler och kondition, men så bara tog han världens finaste galoppfattning igår! Flera gånger dessutom :D Vänstervarvet är det svårare med, för han är rätt stel. Han var verkligen genomsvettig igår när jag ridit! Han var till och med svettig i ansiktet :P måste klippa honom så att han blir av med lite teddypäls :)

Eftersom ridningen gick så bra red jag längre än jag tänkt mig, så jag var inte hemma förrän halv 4, och vi skulle vara i Gunnarskog 4... Så det blev ingen dusch utan bara ett supersnabbt ombyte och sen iväg! Dock hade jag inte behövt skynda mig så mycket, för maten var inte klar förrän 5  -.-

Efter maten spelade jag och syrran Memory, och Lars spelade Yatzy med mamma och pappa. Sen blev det kolatårta, och naturligtvis en familjegeniomgång. Pappa vann efter en och en halv timme, vid halv 9 tiden, och jag gick imål på en hedervärd fjärde plats vid kl 22.30. Syrran kom sist, och det är det som räknas :P

MONA SAHLIN HAR AVGÅTT. Och jag är en nöjd tjej.

Nu har jag precis kommit hem från praktiken, hade bara fyra lektioner idag. Ska plugga lite nu, sen blir det stallet i ösregnet och lastträna Midde. Sockan ska få stå och äta hö därinne så honom är det inte synd om, mer om Sofia och Midde som får gå in och ut i regnet :P

Var på min nya favoritaffär Granngården förut (där jag rill och med skaffat klubbkort...) och inhandlade ett hackamore och en ny saltsten till Sockan, för hans har försvunnit?! Hur nu tusan en 2 kg saltsten bara kan försvinna i en box på 3x3 meter! Om han inte har tuggat i sig hela förstås x)

Jag har nu avklarat ännu en vfu vecka., bara en kvar... Har hållit ca 10 lektioner den här veckan, och det känns jättebra! Men nog om det...

Idag har jag haft en stalldag, började vid 11.30 då Jenny skickade att Geir var påväg för att sko Maya. Så jag åkte dit och kikade, mest för att det är kul att umgås med de andra, och inte för att jag tycker det är så jättespännande med hovslagare :P Hoppas att Sockan kan få ridhästskor och sulor till veckan... Så får jag skruva i brodd sen så att jag kan rida igen.

Pysslade och grejade lite, och sen kom Sofia och skulle ut och tömköra Midde. Det var första gången, så det var kul :) Han var jätteduktig, lärde sig fort! Så jag var ju  bara tvungen att testa med Sockan. Det var ju han naturligtvis jätteduktig på, han är ju inkörd så :)

Sen grejade vi lite till, och var hemma vid 16 tiden.

Nu har jag bara suttit och laddat upp bilder jag hittat i kameran på fb, och städat lite.

Ska ta en dusch och börja med maten, blir nog rådjursbiffar :)

Sofia & Midde

Jag & Sockan

Satt i bänken med finaste Emmelie, vi försökte oss på psalmerna med ett inte alltför bra resultat, men huvudsaken är att man försöker :)

Precis som på den gamla goda tiden blev vi tillstoppade mynt till kollekten, den här gången av Emmelies farmor :)

Efter gudstjänsten gick vi runt på kyrkogården och kikade på gravar, och på morfars gravsten som nyligen kommit på plats.

Efteråt blev det middag i Årbotten, med mamma, pappa, Jenny och mormor. Nötbiffar med potatis och sås.

På eftermiddagen var jag och Socken ute en sväng, dock hann det bli mörkt så fort så det blev bara en korttur, har inte ordentligt med reflexer.. Suck, ytterligare en sak att fixa......

På kvällen hade jag och Lars filmkväll, vi såg på Black Death. Bra tyckte jag, inte lika bra tyckte Lars. Sängen rätt tidigt.. :/

Näe, nya tag idag helt enkelt.

Slänger in ett kort på myskatten oxå.

Amadeus <3

Så nu är det bara att vänta på att köpkontraktet ska komma på posten, skriva under och skicka iväg så är han min :)

Glad Karin!

Ungarna i skolan har höstlov, så då är det pluggvecka som gäller för mig. Eller inte? Hur har det gått med det egentligen Karin? Inte så himla bra, kan man kanske säga. Att köpa en ny häst precis när veckan ska börja var väl kanske sådär smart. Klart att jag hellre vill vara i stallet än att sitta hemma och läsa urtråkiga böcker som dammar fast de är splitter nya. Kanske är det budskapet som dammar...

Men lite har jag läst iallafall. Jag har läst Barn-och Ungdomspsykologiboken, och börjat kika lite grann på frågeställningar. Även kikat i Imsen och Kroksmark. De andra böckerna har jag inte, så det blir lite svårt att kika i dem :P

Men jag ska ta ett ryck här nu på förmiddagen och fundera lite mer kring frågeställningen och göra den lite mer, ja vad ska man säga.., vidgad. Lite mer täckande. Får se hur det går med det.

Veterinären kommer vid lunch och ska besiktiga och vaccinera Sockan. Och jag som inte ens vet om han har blivit longerad förut :S Men det märks, så att säga!

Det löste sig med regntäcke, har ju bara ett och det tar så himla lång tid innan det torkar i stallet så det kan ju vara skönt att ha ett att byta med. Så jag har skickat mamma upp till Bergtorpet idag för att hämta ett grönt regntäcke, stl 135. Dessutom var det stort i storleken vilket ju är ännu bättre, eftersom han egentligen är en 140.

Shit! Nu precis började tvättmaskinen låta som en kulspruta! Läskigt :S Vet inte vad det var, men kansek dax att ringa hyresvärden..? Eller maila, det är mer min melodi :)

Igår jobbade jag första dagen på det nya jobbet. Lagret på ICA, I like :P Jag vet inte hur många gånger jag sagt att jag ALDRIG ska arbeta på ICA. Men tekniskt sett så är jag ju faktiskt anställd av industrisupport och uthyrd till ICA, så det räknas inte riktigt. Jag får leva på det.

Det värsta är att jag redan håller på att kära ner mig i Sockan. Han är så himla charmig! Lite skygg, vilket gör honom så himla mycket mysigare. Har kommit fram till att jag inte gillar hästar som är för framfusiga, bättre då med de som är försiktiga.

Här är han iallafall.

Lite mer muskler så tror jag att han blir fin, Precious Socks :)

Neej, äta lite frukost och ta tag i pluggningen, var det inte det jag skulle göra?

Välkommen hem Sockan :)

Tyckte Maya och Midde såg lite ledsna ut när jag var där igår,

de förstod väl att hon inte kommer tillbaka mer...

Men det kändes lite bättre när jag städat undan hennes grejer i stallet och gjort iordning.

Nu är det bara att ta nya tag och börja om på nytt!

Jag är dock redan alldeles nipprig över att inte ha något att göra.

Första tanken när jag vaknade i tisdags och hörde att det regnade var: Jävlar! Cocos har inget täcke på sig!

När jag nästan hunnit upp ur sängen kom jag ihåg att jag inte har någon häst längre, och lade mig igen. Det kändes jättekonstigt! Vadå, måste jag inte åka till stallet nu?

Likadant igår kväll när klockan närmade sig 9 och jag helst ville se på House. Då kom jag på att jag visst kunde se på House, för jag hade ingen häst att ta in.

Det värsta är nog att verkligen inte ha något att göra. Eller det har jag ju såklart, säkert en hel massa, men inget som känns viktigt just nu.

Men som sagt, nu är det nya tag som gäller!

I övrigt har veckan hittills varit rätt bra, universitetet måndag, onsdag och torsdag och vfu-träff i Arvika på fredag.

Och på söndag börjar de nya tagen!

Nej, nu ska jag ta och göra ingenting, eftersom jag inte har någonting att göra.

Också spännande. Ladda inför Greys Anatomi kanske, det är ju trots allt bara 3,5 timmar kvar...

Jag har varit på universitetet måndag, onsdag och torsdag. De andra dagarna har jag gjort precis ingenting. Är så himla trött hela tiden, jag skulle helst vilja sova hela tiden, så därför har varit på IKEA och köpt en ny kudde :)

Igår hade vi tacoskväll och Emma och Christian var här. Vi spelade Med andra ord och hade superkul :)

Idag har jag slappat max, sett på film och grejat lite med Cocos. Var och färgade håret på Emma och en sväng inne på lantmännen, min nya favoritaffär.

Imorrn ska jag med Jenny och Maya till Sunne på bruksridning. Ska verkligen bli superkul! Önskar att jag hade kunnat följa med med häst bara... :/

Nu är det snart dax att åka och natta hästarna, så blir det kvällen sen. TV:n är abonnerad den här kvällen med av Lars & Björn &CO :)

Det blev körning med släde packad med vedslanor i skogen, riktigt kul! Maya var superduktig, och jag fick köra både henne och hingsten som han som höll i kursen hade. FIN, är allt jag kan säga om honom! (Hästen alltså, höll på att bli fel där xD)

Det blev också korvgrillning i en koja och fika och allmänt hästprat. En riktigt mysig dag! Längtar så mycket tills jag har en häst jag kan följa med på allt sånt med :/

Lite bilder:

Nu under kvällen har det mest blivit drömmande vid blocket.se efter en massa fina nordsvenskar... Tur att man inte snöar in på saker och ting ;)

Tv:n är blockerad av Lars, Jens, Björn och nån mer (tror jag Oo?), så nu  blir det sängen nästa. Riktigt skönt, ska sno Lars assköna kudde och sova ordentligt inna jag ska upp och ta ut hästarna imorrn, och kanske testa att löshoppa Midde? :)

Förra helgen var det mârten. Det var kul. Tror jag, mina minnen är en aning vaga. Nej, men det var superkul verkligen :) Har man två underbara vänner som Madde och Emmelie, en massa sprit och en bil med coola morsor i kan det nog inte bli annat än en topp kväll! Men som sagt, glimtarna är kanske lite för få för tid som faktiskt flöt förbi :P

I måndags började nya kursen på universitetet. Jag vet inte ens vad den heter. Det kvittar, för den verkar vara astråkig. Det är något med mig och kvinnliga föreläsare, det går liksom inte ihop. Bra att jag ska bli lärare va? Man kanske skulle byta kön? Oo

Torsdag och fredag var jag ledig, riktigt skönt. På torsdagen var jag ute hela dagen, städade stallet, hästen och bilen både på in och utsidan. På eftermiddagen hämtade jag Boss hos Lars på jobbet och vi drog ut i skogen för att leta kvistar och löv till en dörrkrans. Mycket fint hittade vi, och en massa fina kort blev det på både Boss och Amadeus som alltid hänger med ut i skogen :)

Och en höst-hjärtkrans :)

Igår (fredag) var jag bara hemma och bloggade om Parisresan och spelade tv-spel. Ibland är man värd det :)

På eftermiddagen var jag inne hos optikern och kollade ögonen som bara gör mer och mer ont ju mer jag läser och kör bil (svårt att undvika, liksom). Han skickade mig vidare till ögonläkaren i Karlstad, så vi får väl se vad som händer...

På kvällen var det pizzatime i Årbotten med mamma, pappa, Lars och syrran. Gött, dä mä.

I priset på vandrarhemmet (320 kr för två nätter inkl. lakan) ingick även frukost. Väl nere i lobbyn (det unkna rummet bredvid hålet i väggen som kallades reception) insåg jag att det så kallade frukosten innebar rabatterat pris på vakuumpaketerade smörgåsar från en myntautomat samt slaskig oboy i plastmuggar (såna som finns vid bjudvattnet på sjukhuset). I panik och med hungern rivande i magen rusade jag därifrån mot Gare de Lyon och hoppade på 1an mot Musée du Louvre. Där hamnade man via tunnelbanan mitt i entrén till muséet. Det var nästan folktomt två minuter före öppningstid bortsett från de 76 kameraförsedda japaner som irrade runt och pratade konstigt. När så väl tiden för biljettköp infann sig blev jag rent utsagt förbannad. Tänk att man inte NÅGONSTANS ska kunna få betala med kort!! Herregud, det är väl ett väl utvecklat i-land med blomstrande handel?! Inte ens vid ingången till ett av världens mest besökta muséer tar de kort! Som svensk anser man sig vara oövervinnlig med sitt VISA-kort, men icke. Här är man bara en blek lång tjej utan betalmöjligheter i ett land fyllt av viftande nävar fyllda av euro-sedlar.

Efter att ha löst biljettproblemet passerade jag metalldetektorn och fick vandra in tillsammans med mina asiatiska följeslagare.

Stegen styrdes mot avdelning Denon, där Mona Lisa hänger. En timmes vandrande fylldes av italienska konstnärers verk, allt från Botticelli till Rafael och så slutligen Mona Lisa av Da Vinci. Ett väldigt ståhej för en så liten tavla (hon hänger i en sal med målningar med mått över 5x10 meter), men visst är hon vacker. Jag bedömde läget och beslutade mig för att hon var värd en bild på min engångskamera, och jag knäppte en bild med min ofantligt klumpiga och pinsamt osmidiga kamera.

Nästa stopp på museet var Café du Louvre, där jag beställde in vad som i min begreppsvärld var en helt vanlig pan-pizza, men som det naturligtvis inte var. Hursomhaver, en pizza och en Cola Light fick jag med mig från disken.

När den avnjutits tog jag rulltrappan upp i den beryktade glaspyramiden (som jag förövrigt tycker är okristligt ful och opassande i sammanhanget) kollade läget och åkte sedan rulltrappan ner igen. En snabb kik på Sully avdelningen och sedan ut på borggården och mot Notre Dame.

Längs med Seine filosoferade jag över livets förgänglighet och över hur relativt rika och välklädda gatuförsäljarna verkade vara. Jag korsade floden och kom ut på den "ö" där kyrkan ligger.

Även idag fick jag gå fram till ett äldre par, le vackert och säga "Could you take my picture please?", lämna över stenålderskameran och posa framför motivet.

Väl inne i Notre Dame gick jag mest omkring och retade upp mig på att de snikna fransmännen ska ta betalt för allting.

Vill du tända ett ljus för en bortgången? 2 euro.

Vill du gå in i kapellet och be? 2 euro.

Vill du bekänna dina synder för vår präst? 5 euro.

Som ni kanske förstår blev det ingen själasanering den här dagen.

Kyrkan i sig var väldigt vacker, men den är nog ändå finare från utsidan, när man tydligare ser den gotiska stilen, som jag tycker bäst om. Insidan var något intetsägande, men det kan ju bero på att jag besökt domkyrkan i Mainz i Tyskland, som jag garanterar är den vackraste kyrkan i världen. Ingen Quasimodo såg jag heller.

Vidare vandrade jag genom turistshopparna runt kyrkan, innan jag vände tillbaka mot Louvren för att hitta en metro. När den vid det här laget välbekanta skylten dök upp nästan jublade jag av lycka och sprang på mina ömmande fötter mot underjorden.

Ett nytt försök att ta sig närmare Eiffeltornet stod på tur. Den här gången kom jag ända fram, kände på ett av benen på tornet och konstaterade att det stod ca 100 personer i kö för att betala de 14 euro det kostade att ta hissen till toppen. Ovärt, tänkte jag. Vid ett av de andra benen var kön noll meter lång, och jag sprang dit. 4 euro för att ta trapporna upp. TRAPPORNA?!?!?! Vem tusan vill betala 40 spänn för att gå uppför 1665 trappsteg, och ändå inte komma till toppen?! Galet, jag säger bara det. Man borde FÅ betalt för att göra det.

Min ilska byttes dock mot glädje över att de offentliga toaletterna var gratis trots att de var bemannade. Inte lika sniket som i Tyskland alltså. Där stod det "bidrag frivilligt" men de blev flyförbannade när man försökte gå förbi utan att betala. Enda regeln på de franska toaletterna var att man inte fick dricka sprit eller injicera droger. Typiskt, det var ju just det jag tänkt göra! Diabetespruta gick dock bra. Inte för att jag har diabetes, men det är ju snällt mot de som har det.

Trots att mina fötter nu gjorde så ont att de pulserade och gjorde ont att stå på till och med, och jag helst bara ville åka tillbaka till vandrarhemmet steg jag ändå av metron vid Triumfbågen och vandrade Champs-Élysée ner till Hôtel des Invalides, ett sjukhus för krigsskadade som grundlades av Ludvig XIV. Fin kille, fin gest. Där ligger även många krigsherrar såsom Napoleon I begravda. Jag spanade lite från utsidan, letade sedan upp en metro och tog mig tillbaka till Rue Hector Malot och bordellvandrarhemmet för att sova en stund innan jag skulle träffa Johanna.

Klockan 8 träffade jag Johanna vid stationen vid Tuileries, och vi letade upp en allt-i-allo affär och köpte en massa bakelser och bullar. Dessa avnjöts sedan på en mur i Tuileries, alldeles intill Louvren och med utsikt över Eiffeltornet. Sämre kan man ha det, jag lovar.

Resten av kvällen spenderades i en vacker våning inrett i klassisk 1600-tals stil med förgyllda möbler och buckliga speglar, som hette något i stil med "Cirque du Suedóis la Paris" (svenska cirkeln i Paris) där en massa svenskar träffades och umgicks under högst förnämliga former med livejazz  och vindrickande. Jag måste medge att jag kände mig en smula bortkommen, men samtalet vid bordet flöt på fint på franska, engelska och svenska. Intressant kväll, man får lite perspektiv på begreppet onsdagsbärs.

Johanna åkte med mig ända till Gare de Lyon där vid tog farväl och åkte hem var och en till sitt. Hon till sitt vackra rum och jag till min bordell.

Även om klockan var 12 när jag kom tillbaka hann ändå en till kris inträffa. Jag hade ju inga batterier i telefonen! Hur stor är chansen att man självmant vaknar halv 5 på morgonen när man går och lägger sig efter midnatt och är helt utsliten? Jag kalkylerade mina odds, och tog sedan mot till mig för att fråga en tjej från italien (tror jag?) om hon kunde ställa alarm åt mig. Det gjorde hon gärna, och kopplade även in det i högtalarna på sin dator så att alla andra skulle vakna. Jag tackade för det, och lade mig sedan på min illaluktande kudde och somnade skönt.

Hemresan morgonen därpå startade med metro till Porte Maillot, transfer till flygplatsen och flyg till Norge. Vi landade 11.00 i ett inte allt för soligt Rygge, och efter en felåkning mot Göteborg istället för Oslo på ca 10 mil samt ett bilstopp på en korvkiosk som resulterade i mitt livs första användning av startkablar kunde jag börja rulla hem mot mitt svenska Sverige. Töcksfors har aldrig känts så trevligt som då!

Sammanfattningsvis var det en givande resa, där det mesta av Paris sevärdheter avhandlats på två dagar.

London nästa?